Avbrott i ensamheten

Det svåraste jag upplevt under min resa är ensamheten. Från att ha levt med två fantastiska barn, med ständiga diskussioner, skratt och glädje, lever jag nu helt ensam på andra sidan jordklotet. Det är en stor omställning. Jag är van vid att alltid ha någon att prata med. Även om vi skriver långa mejl till varandra så är det inte samma sak. Och det ska inte vara samma heller, det är dags för dem att börja bygga sina egna liv och då är det naturligt att inte ha samma täta kontakt med sin mamma.

Här möter jag hela tiden nya människor, både thailändare och människor från andra länder. Men det blir inte någon djupare kontakt. Det blir korta möten med de svårigheter det medför då man inte har ett gemensamt språk som båda behärskar fullt ut.

Men i dag har det varit långa samtal med några amerikanare som flyttat in. Det är härliga människor allihop och det har varit riktigt trevligt. Det är sådant som gör att allt blir lite lättare igen.


Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Nong Khai, Mekong, Khiang Khon
www.intressant.se/intressant