Djungeläventyr

Jag är tillbaka från djungeln med livet i behåll.

Jag blev inte jagad av vilda djur eller var en belastning för de övriga i gruppen (tycker jag i alla fall). Och blodiglarna vande man sig vid ganska snabbt. Vi fick låna långa strumpor som iglarna inte kunde bita igenom, men de var riktigt snabba att klättra vidare upp på benen. Det var bara att plocka bort dem efter hand, och de som hann bita sig fast fick man dra riktigt hårt för att de skulle släppa. En del av oss hade lite blodfläckar här och där för blodet rinner en stund efter att de har släppt, jag antar att de sprutar in nåt som hindrar det från att koagulera.

Nej, det var inte det värsta, utan det var själva vandringen. Djungeln är tät, och vi fick stundtals huka, slingra och klättra för att komma fram. Så där kämpade vi på i flera timmar. Sen började det regna och förvandlade marken till en lerig sörja som gjorde att vi sjönk ner nästan till knäna. Jag var lite orolig över att förlora mina skor för leran sög fast ordentligt.

På ett ställe lyfte guiden på en trästock och plockade fram en jätteskorpion. Jag ville vara modig och höll den därför i handen! Efter lunch åkte vi till Hew Suwat vattenfall och sista timmarna åkte vi runt för att leta efter vilda elefanter men hittade inga.

Det var en lång och jobbig dag. Det som gav absolut mest var djungelvandringen. Trots att den var tung och besvärlig så var det en spännande upplevelse. Sen hade de kunnat skippa både vattenfallet och alla timmarna vi letade efter elefanter. Det var trevligt att som omväxling ingå i en grupp och bara åka med. Det var fem ungdomar från Tyskland, en från Amerika och två från Kina. Jättetrevliga allihopa även om kineserna inte kunde någon engelska.

De djur vi såg var Gibbonapor, makaker, varaner, olika hjortar, näshornsfåglar, stora fjärilar, en illgrön orm, skorpion och så miljoner insekter och blodiglar.


Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Khao Yai National Park, Greenleaf Guesthouse, Greenleaftour, Hew Suwat

www.intressant.se/intressant