Att åka med songtaew

Songtaew och tuktuk

Trafiken är helt klart den största risken här i Thailand. Det känns lite fånigt att ha tagit 14 sprutor innan jag åkte hit, och sen riskera livet varje gång jag försöker korsa en gata. Jag löser det så att jag spanar in någon thai som är på väg över och hakar på så gott det går.

Men det bästa är att ge upp tanken på långa promenader i centrala stan. Här är det songtaew eller tuktuk som gäller. Songtaew är en sorts flaktaxi med tak på, och som vanligt inte konstruerade för västerlänningar. Jag får nästan sitta dubbelvikt för att få plats.

En songtaew stoppar man genom att vinka in dem från vägkanten. Man säger vart man ska och får sedan åka en liten extratur där andra resenärer plockas upp. I dag beställde jag en sådan på egen hand, och med en lapp som Nine hade skrivit till mig på thai, åkte jag till marknaden. Det gick bra och jag kände mig riktigt modig.

Marknaden var helt enormt stor. Jag som inte gillar att shoppa i vanliga fall, tvingade mig själv att gå runt tills jag hittat vad jag sökte - lite nya kläder. Tre plagg för ca 100 kr. Jag blir säkert lurad och får betala överpris, men jag har jättesvårt för att pruta. Det är så otroligt billigt ändå, och det känns fel att försöka få ner priset ytterligare. Men jag kanske lär mig.

Jag har också fått min första massage. På en bakgata hittade jag ett trevligt ställe och beställde fotmassage/akupressur. Under en hel timme fick jag mina fötter masserade och knådade för bara ca 30 kr. Det här är absolut något jag kan vänja mig vid! Nästa gång ska jag våga mig på thailändsk massage.

På vägen därifrån gick jag in i ett tempel. Det finns massor med tempel här i Chiang Mai, jag läste siffran 300 någonstans, lika många som i Bangkok. Det är så otroligt vackert att komma in i ett tempel, speciellt när det blivit mörkt och alla buddafigurer är upplysta. I detta satt ett hundratal munkar och mässade (heter det så inom buddismen?) och jag stod länge och lyssnade andäktigt. Det var så fint!