Teknikens under

Innan jag reste läste jag på olika forum hur enkelt det är att surfa på nätet via thailändskt SIM-kort. Men inget är enkelt när jag och teknik möts. Prylarna bär sig väldigt konstigt åt och det brukar alltid sluta med att jag går ut och stänger dörren om mig, och hoppas på ett mirakel och allt ska lösa sig. Och så kallar jag på sonen vars hjärna fungerar på ett helt annat sätt än min.

Men här i Thailand måste jag lösa problemen själv.

Jag gick in på en Seven Eleven-butik och sa att jag ville ha ett One2Call-kort, för så mycket visste jag. Men killen, som inte kunde engelska, visade mig ett annat kort som han laddade in i min telefon - naturligtvis fungerade det inte. Snällt nog fick jag pengarna tillbaka.

Lorenza, som visste om mina datorproblem, tog i går med mig till en supermarket här i närheten. Med hennes hjälp fick jag köpt mitt kort. Men jag vågade ändå inte tro på att det skulle fungera. Mycket riktigt - kabeln mellan datorn och mobiltelefonen passade inte, det hade jag ju inte tänkt på att kontrollera innan jag reste. Telefonen är en modell äldre som jag ärvt av dottern, ingen annan har en likadan och den väcker en viss uppmärksamhet när jag plockar fram den.

Jag gav mig iväg på egen hand till Lampangs stora datorbutik för att få hjälp. En annan kabel fanns naturligtvis inte att köpa, jag fick istället köpa en ny telefon! Nu kostar de inte så väldigt mycket, jag gav strax under 700 kr för den här så det är väl helt ok.

Den här killen kunde inte heller engelska och det tog hela eftermiddan att få allt klart. Program skulle laddas ner, jag fick gå till gueshouset ett par rundor för andra kablar. Jag känner en djup beundran för hans tålamod när han hela tiden leende försökte förklara för mig hur jag ska få allt att fungera. På Thai! Jag hade inte så stora förhoppningar på att jag skulle lyckas, och var ganska säker på att jag skulle vara tvungen att gå dit igen på måndag.

Men oj, vad förvånad jag blev när jag tillbaka på mitt rum kunde komma ut på nätet! Jag är djupt imponerad av mig själv. Så nu kan jag surfa och jobba lite när jag vill, och behöver inte gå iväg till något internetcafé varje gång. Det känns otroligt bra!

Det var en lång och ansträngande dag och jag kände inte för att gå bort till restaurangen för att äta middag i går kväll. Därför köpte jag hem lite mat nät jag gick hem från datorbutiken. Sen dukade jag upp det på min lilla veranda och satt och njöt av grillspett med sås, sallad och bananpannkaka. Och en kall Singha. Hela den här festmåltiden kostade ca 15 kronor, och det smakade fantastiskt bra. Sen la jag mig på en madrass ute på verandan och läste tills solen gick ner.