Minnesvärda möten och en ödla

Jag satte mig ner för att skriva lite om möten med människor under min resa så här långt. Just då ser jag något i ögonvrån, det är en liten ödla som snabbt ilar fram på väggen bredvid mig i mitt rum. Så det här får handla om spännande möten med intressanta människor och en ödla.

Mitt mål med min resa är inte att se så många platser som möjligt. Jag har ingen längtan efter att rida på elefant och titta på vattenfall. Det som lockar mig är att få en liten inblick i hur andra människor lever och förhoppningsvis uppleva möten som berör, där jag inte bara blir sedd som en turist. Sen kanske det blir en och annan elefant ändå, vem vet.

De första dagarna hände inget, jag vågade inte ta kontakt med någon. Jag kände mig mer udda än vanligt, en backpacker på 51 år bland andra som är i mina barns ålder, i ett land där jag kände mig osynlig trots min storlek. Det var troligen därför som den där efterlängtade glädjen inte riktigt ville infinna sig.

Men helt plötsligt vände det och nu känner jag att resan har startat på riktigt. Så som jag har tänkt har det blivit!

I går när jag väntade på bussen till Chiang Mai mötte jag en flicka i Kristinas ålder som var ute och reste tillsammans med sin kusin.Jag gjorde bort mig när jag sa att hon var solbränd, och hon skrattade och berättade att hennes pappa kom från Afganistan. Men vårt samtal gjorde mig glad, och fick mig att längta efter mina egna barn.

När vi kom av bussen började jag prata med två unga pojkar, den ena från England och den andra från USA. Vi satt hela eftermiddan sen och pratade. Killen från England har föräldrar som är ute och reser som jag och för honom är det helt naturligt. Han reser nu under en månads tid för att sedan börja sin 3-åriga konstutbildning i London. Den andra killen har rest mycket i Kina och tar tillfälliga arbeten som engelsklärare och berättade mycket om buddismen och meditation. Så kloka och fina killar!

Sen har jag fått mycket fin kontakt med Stella och Nine som jobbar här. Nine är den moderliga och ser till att jag går åt rätt håll när jag ger mig ut, och berättar hur jag ska komma tillbaka. Stella jobbar i köket och lagar mat med kärlek för att gästerna ska må bra och vilja bo här länge. Hon letade upp en skiva som hon fått av en tidigare gäst, med Lisa Ekdahl, som vi lyssnade på som ett välkommet avbrott till den gräsliga moderna musiken de spelar annars (gud vad gammal jag låter). Hos Stella, Nine och ägaren Douglas har jag fått möta den omtalade vänligheten hos thailändarna.

Här känner jag att jag kommer att trivas och jag har redan bokat ytterligare tre nätter. Det är mycket möjligt att det blir mer än så!

Och så var det den där ödlan. En lite söt rackare som gärna får bo i mitt rum och käka hur många myggor som den orkar.