Jag tog mig från Bangkok till Ayuthaya där jag bodde på ett guesthouse som heter Tony´s Place. Ett trähus i Villa Villerkulla-stil med massor av språng och vinklar och påbörjade byggnadsprojekt.
Enkelt, stimmigt och alldeles för tunna väggar. För mycket information om vad som försiggick i rummet bredvid under natten. Trots att jag betalat för ytterligare en natt valde jag att boka en bussbiljett till Chiang Mai kl. 20.30 i går kväll. Jag började undra om det här är Thailand och om jag någonsin kommer att trivas.
Runt 8 kom en tuktuk och hämtade mig och några till som också skulle med bussen till Chiang Mai. Tätt som packade sillar satt vi i detta fordon som inte passar oss jättestora västerlänningar. Jag satt ytterst och höll krampaktigt i min väska som stod och balanserade på kanten.
Mitt ute i ingenstans i totalt mörker bytte vi sedan till bussen som visade sig vara väldigt långt från lyxig. Jag lovade mig själv att aldrig åka på det här sättet fler gånger, eller åtminstone bara i undantagsfall. Hela resan tog runt 10 timmar, och det var en resa som jag inte vill uppleva igen.
Jag har tagit in på ett ställe som heter Green Tulip House och här känns det som om jag vill stanna ett tag! Jag har ett litet rum, delad toalett för 400 B (ca 80 kr) och då ingår frukost. Jag sitter i restaurangen och skriver med en fläkt bredvid. För en stund sedan gick en munk förbi med ett stort gult paraply. Nu ska jag sätta mig och prata lite med ett par andra gäster som jag träffade på bussen.
Se Green Tulip House
Enkelt, stimmigt och alldeles för tunna väggar. För mycket information om vad som försiggick i rummet bredvid under natten. Trots att jag betalat för ytterligare en natt valde jag att boka en bussbiljett till Chiang Mai kl. 20.30 i går kväll. Jag började undra om det här är Thailand och om jag någonsin kommer att trivas.
Runt 8 kom en tuktuk och hämtade mig och några till som också skulle med bussen till Chiang Mai. Tätt som packade sillar satt vi i detta fordon som inte passar oss jättestora västerlänningar. Jag satt ytterst och höll krampaktigt i min väska som stod och balanserade på kanten.
Mitt ute i ingenstans i totalt mörker bytte vi sedan till bussen som visade sig vara väldigt långt från lyxig. Jag lovade mig själv att aldrig åka på det här sättet fler gånger, eller åtminstone bara i undantagsfall. Hela resan tog runt 10 timmar, och det var en resa som jag inte vill uppleva igen.
Jag har tagit in på ett ställe som heter Green Tulip House och här känns det som om jag vill stanna ett tag! Jag har ett litet rum, delad toalett för 400 B (ca 80 kr) och då ingår frukost. Jag sitter i restaurangen och skriver med en fläkt bredvid. För en stund sedan gick en munk förbi med ett stort gult paraply. Nu ska jag sätta mig och prata lite med ett par andra gäster som jag träffade på bussen.
Se Green Tulip House
Hej Lena!
SvaraRaderaVad skönt att du kommit fram med armar och ben i behåll..;)
Bara att sitta i ett flygplan så länge får håret att resa sig på mitt huvud. Fy för katten.
Jag sitter här och har lite ångest för att jobbet (ekorrhjulet) börjar igen på måndag.
Man kanske skulle börja spela på lotto eller nåt..
Sköt om dig och ha det bäst.
Jag tittar in här dagligen fr.o.m nu.
Kramar.
Hejsan Anna, flyget var inget jämfört med tuktuk och buss här! Alla kör som galningar, och samtidigt! Ofta kommer en hel familj på en enda moped! Och du, skippa lotto och investera klokt istället (du har ju redan börjat)! Kram!
SvaraRaderaHej syster!
SvaraRaderaVilket äventyr... men detta hör väl till, jag menar tills du hittar det bästa.
Jag ser dig sitta på denna buss med små thailändare och så du,"stora" västerlänning,haha.
du...må väl och njuuuut!
Kram
Visst är det ett äventyr, på många sätt. Här är lite familjekänsla där jag bor nu, med en ägare som är väldigt mån om en. Det känns bra. Klockan är 8 på kvällen nu och jag ska gå ner och sätta mig i restaurangen och läsa lite i min bok. /Kram
SvaraRaderaDin resa blir bättre, lovar! Chinag Mai är supermysigt!
SvaraRaderaAtt börja med koatiska Bangkok är att be om rese-panik... stan tar musten ur en om man börjar där! Tonys skulle jag väl inte rekommendera för att bo på heller, om man inte är 20 årig backpacker ;-) Men det är ju ett äventyr, Lycka till på färden!
Tack Malee, vad roligt att du har hittat hit! Jag brukar läsa din blogg med glädje!
SvaraRaderaOch nu läser jag din - med glädje!
SvaraRadera