söndag 30 augusti 2009

Myrinvasion

Utsikt från rummet

Som sagt, jag hade myror på rummet.

Det här är inget dyrt boende, och jag kan ha överseende med att det inte är tipp topp. Men när det såg ut som om väggen ovanför min huvudkudde hade fått liv, och det visade sig att ett större sällskap av små, nästan genomskinliga myror hade sökt sig dit - då fick jag nog!

Nu bor jag några rum längre bort. Hoppas inte myrorna följer efter!

9 kommentarer:

  1. En ödla går väl an men myror....nä,fy vad jobbig.
    Dom brukar vara så många och kan ju också bitas!
    Hoppas du slipper dom.

    SvaraRadera
  2. Nä du Lena, myror ska du akta dig för, för jag har hört att dom är experter på att käka upp alla email i din dator - och den är ju väldigt viktig. Utan den kan du ju inte berätta om alla dina öden och äventyr ! Du borde ge ut en bok när du kommer hem, med alla dina upplevelser med bilder av tuktuk och allt !
    Lycka till med din fortsatta resa !

    SvaraRadera
  3. Det var lite svårt att sova i natt, tyckte det kröp och kliade överallt... Men att myror käkar email, det visste jag inte :-) Då har vi lösningen på att jag tycker vissa försvinner.

    SvaraRadera
  4. Så länge det inte är kackerlacker så..

    fast man har ju sett på naturprogram att vissa myrarter inte är att leka med heller..;)

    Sov gott!

    SvaraRadera
  5. Hej Lena. Äntligen hitade jag dig. är inte så himla bra på data... men ska med spänning följa din resa . Bra skriver du oxå.. Jag slutar inte att beundra ditt mod. men du myror ´ huuuuu vet inte om jag klarat det.... hoppas du fick ett bättre rum. Får nog till trots hålla med så länge det inte är kackelackor så ... ha en spännande dag och var rädd om dej. kram loppan

    SvaraRadera
  6. Hej Anna, jag har sett kackerlackor också, fast inte på rummet som tur var. Stora som hundar var de - nästan i alla fall.

    Hejsan loppan, vad kul att du hittat min blogg också. Kram

    SvaraRadera
  7. Hej, Lena
    Kul att du kom iväg och redan har upplevt så mycket!! Hur ska detta fortsätta?? :-)
    Jag har berättat om dig till mina kompisar och barn och fått olika kommentarer för detta ovanliga projekt. Min son som är 28 tyckte att det var jättehäftigt att någon i "mammas ålder" vågar göra något så tufft och spännande. Det uppmuntrar honom själv att ge sig iväg och plugga eller göra annat utomlands. (Jag får ta hand om hans två katter under tiden, men det gör jag ju gärna!)
    Så var det en kollega idag som var väldigt upprörd och (naturligtvis) sade att hon minnsann ALDRIG skulle göra något så tokigt, att börja ett nytt liv i det okända. Men - det får stå för henne, fast jag blev lite upprörd själv, för det är ju ingen som kräver att hon ska göra samma sak som du. Om man inte vågar/vill, så är det ju ens ensak, eller hur!!?

    Ha det fortsatt spännande och trevligt under ditt stora äventyr önskar
    Tuula från Tradera

    SvaraRadera
  8. Hej Tuula! Mina barn reagerar likadant som din son, och det ger min resa lite extra mening. Kanske det kan få dem att våga ta för sig lite mer av livet. Problem uppstår hela tiden, men de går att lösa på ett eller annat sätt.

    Jag är inte typen som kan sätta mig ner och vänta på att bli gammal. Jag vill leva fullt ut, men visst träffar jag på en och annan som blir förskräckt, även om de inte är så många.

    Hälsa sonen!

    SvaraRadera
  9. Hej igen!
    Dessa människor som inte kan tänka sig att bryta mot det invanda, lever i sin egen, kvävande värld. Rädda och förundrande. Om jag skulle vara lite elak, skulle jag säga att det är en *negativ* värld de lever i. Mitt motto har alltid varit Våga - vinn. Testar man inte saker, vet man inte hur det är, eller hur det gick. Så lätt och enkelt är det!
    Det är mycket positivt att dina barn är med dig i anden äventyret. Det ger en extra styrka till dig i ditt nya, spännande liv!
    Ska hälsa Chrille!
    Kram
    Tuula

    SvaraRadera