Trädgården Apple RetreatJag undrar vad det är jag kommer att minnas mest ifrån den här resan. Säkert kommer det att vara alla fantastiska tempel med buddafigurer som har varit så stora att de nästan tagit andan ur mig. All vackra byggnader, allt färgglatt och glittrigt. Alla vänliga människor. Maten. Och naturligtvis allt jag klarat av att göra på egen hand.
Men det har också varit så mycket som inte är lika lätt att beskriva, små händelser och intryck. Som att den feta paddan var tillbaka på samma plats i restaurangen i kväll. Han ser så nöjd och rolig ut, tydligen är det hans favoritplats. Ödlorna som kilar snabbt uppför väggar och under tak. Eller att jag satt på taket till restaurangen och såg solnedgången i kväll. De planerar att göra det till en del av restaurangen så småningom med tak och räcken. Nu finns där bara en stol. Och där satt jag och upplevde med alla sinnen vad som hände nedanför mig. Det hade bildats en regnbåge efter dagens regnskur. Några kom paddlande i kanoter utmed floden. Och så alla ljuden. Nu är det egentligen en fin tid att resa, innan högsäsongen. Så lugnt och skönt.Dessa intryck gör gott för kropp och själ.
Jag var med om en händelse i dag som var på gränsen till otäck, men som det sedan visade sig var fantasier i mitt huvud. Jag åkte med en tuktuk (det gick inte att bojkotta dem helt) när jag skulle till Immigration Office. Jag visste att det låg inne i centrala delarna av Kanchanaburi. På vägen bad jag föraren att stanna så att jag kunde ta ut pengar från en ATM. Färden fortsatte sen allt längre och längre ut från stan. Jag började bli orolig och målade upp en bild av att han skulle köra ut mig på ett avskilt ställe för att råna mig. Ett tag var jag riktigt rädd. Och han förstod knappt något engelska heller. Men det visade sig att han kört en liten omväg för att vi skulle slippa den värsta trafiken, han tog ändå inte mer betalt än det från början uppgjorda priset. Men det gav mig ändå en påminnelse om att vara försiktig i fortsättningen.
Han som skulle köra mig tillbaka hade svårt att hitta och han frågade mig hela tiden efter vägen. Hallå, jag har varit i Thailand lite mer än 7 veckor, han såg ut att vara nästan 100 år gammal, och han har säkert bott här hela sitt liv! Och så frågar han mig!
www.intressant.se/intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Kanchanaburi, Apple Retreat, Immigration Office, tuktuk
Skönt att resan till immigrationsverket gick bra, jag känner igen känslan av att man tror att chauffören är på väg till något skumt ställe för att råna en vilket dock aldrig hänt mig, lite otäckt är det.
SvaraRaderaDu kanske skulle ta och låna en kanot och paddla i floden eller åka med på någon arrangerad tur där, säkert spännande :)
//Songkran
Det är just det som är så fantastiskt med dig, Lena...alla dina sinnen är öppna för vad som komma skall. Du har förmågan att se det lilla och njuta!
SvaraRaderaJag har tyckt det hela tiden.... DU ÄR SÅ MODIG som reser på egen hand. Herregud, det finns ju faror överallt...bli inte för övermodig, snälla!!
Den gamle mannen skulle kanske testa dig...se om du kunde själv hitta tillbaka ;)
Songran, jag undviker arrangerade turer för att jag tycker det verkar jobbigt. Men kanske ännu en fördom jag borde utmana! Funderar på att ge mig iväg till Erawanfallen idag, och sen är det nog dags för mig att resa vidare.
SvaraRaderaExakt, det finns faror överallt, även hemma. Men visst är jag försiktig. Jag tänker på alla som skrattar åt mig för att jag tog 14 sprutor innan jag åkte iväg. Det är jag nog ganska ensam om :)
SvaraRadera