Besvärlig resa till Bangkok

Nu har jag äntligen kommit till Bangkok. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga, men det känns riktigt skönt. Förra gången jag var här ville jag komma härifrån så fort som möjligt, nu kan jag tänka mig att stanna ett tag.

Resan var lång, varm och besvärlig. Den började i går förmiddags när jag blev hämtad och avsläppt en bit utanför Ao Nang där jag fick vänta nästan två timmar, tillsammans med ett gäng ungdomar som skulle till övärlden på östkusten. Bussen vi sedan åkte med skulle ha fläktar, men de fungerade inte, så det blev en väldigt svettig resa på 2,5 timmar. Därefter blev jag upphämtad av en minivan som körde mig sista biten in till Surat Thani.

Surat Thani är inget vidare ställe att spendera nästan 5 timmar på. Särskilt som ett rejält åskoväder och skyfall kom som gjorde att jag inte ville lämna stationen. Så där satt jag under alla dessa timmar, och gjorde - ingenting! Jo, jag såg fram emot att kunna sträcka ut mig på sängen som väntade på tåget.

Eftersom jag frös så mycket förra gången jag åkte tåg, hade jag nu köpt en resa utan aircondition men med fläkt. Det jag inte förstod då var att standarden även var lägre. Visserligen har jag varit med om en del obekväma situationer under min resa, men det här var nog det jobbigaste. Jag fick en ovanslaf, bredvid ett lysrör som var tänt hela natten och en fläkt som förde världens oljud. Det fanns ingen västerländsk toalett, utan den modellen där man hukar sig över ett hål...

Det var så oerhört varmt och jag fick inte många timmars sömn. Redan kl 6 på morgonen kom personalen och började bädda, här kunde man inte ligga och dra sig som vid förra resan. Nu blev det att sitta på hårda bänkar resten av färden, alla fönster öppnades helt och det kändes nästan som om jag skulle blåsa bort.

Rätt som det var så stannade tåget och alla började gå av. Först trodde jag att det var vid en större arbetsplats, men när det bara var jag kvar så blev jag misstänksam. Det visade sig att vi skulle byta tåg, orsaken förstod jag inte. Men det blev att klättra ner på spåret med all min packning och ställa mig hos de andra och vänta in nästa tåg. Hela tågresan tog ungefär 13 timmar - en sträcka på 65 mil!

Jag var så trött och kände mig så smutsig och varm när jag kom fram till Bangkok, att jag tackade ja till första erbjudande om taxi. Det visade sig vara en tuktuk, något jag svurit på att inte åka med i Bangkok, och han lurade mig rejält genom att ta 300 B betalt, en resa som jag hörde senare borde kostat 50 B. Otrevlig var han också. Men, men - jag får skylla på omständigheterna och glömma det så fort som möjligt.

Nu bor jag på ett mycket trevligt guesthouse centralt i Bangkok. Jag har inte riktigt koll på var i stan jag är, ska titta på kartan och börja planera fortsättningen av min resa.

www.intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Ao Nang, Surat Thani, Bangkok