Här är stranden som jag letat efter. Den som man ser i turistbroschyrer, vit och oändligt lång. Även när havet drar sig tillbaka är stranden inbjudande och fin.
Jag försöker föreställa mig hur det ser ut under högsäsong, när det är mycket folk och rörelse överallt. Nu står allt stilla, i väntan på den stora tillströmningen av turister om några månader. Det är något vemodigt över tystnaden och tomheten. Jag är för det mesta ensam i poolen, och t.o.m. när jag badar i havet. Jag sitter vid strandkanten och njuter av ensamheten, samtidigt som det blir lite för mycket ibland. Restaurangen är stängd och jag måste ta mig in till Saladan för att äta, en promenad på 1,5 km om jag följer vägen, och betydligt längre om jag går utmed stranden.
Här får jag träna på att inte göra något alls. Som att sitta och se hur solen går ner och hur ett nytt oväder drar in borta vid horisonten. Fundera över att så många människor samlats vid vattenbrynet, det ser ut som om de plockar något. Kan det vara krabbor? Och hur en pojke vigt klättrar uppför en hög palm, utan något rep eller annat hjälpmedel.
Jag har hittat en guldgruva här på hotellet, massor med svenska böcker som tidigare gäster lämnat kvar. En sån fest!
www.intressant.se/intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Koh Lanta, Kaw Kwang Beach Resort, Saladan
Jag försöker föreställa mig hur det ser ut under högsäsong, när det är mycket folk och rörelse överallt. Nu står allt stilla, i väntan på den stora tillströmningen av turister om några månader. Det är något vemodigt över tystnaden och tomheten. Jag är för det mesta ensam i poolen, och t.o.m. när jag badar i havet. Jag sitter vid strandkanten och njuter av ensamheten, samtidigt som det blir lite för mycket ibland. Restaurangen är stängd och jag måste ta mig in till Saladan för att äta, en promenad på 1,5 km om jag följer vägen, och betydligt längre om jag går utmed stranden.
Här får jag träna på att inte göra något alls. Som att sitta och se hur solen går ner och hur ett nytt oväder drar in borta vid horisonten. Fundera över att så många människor samlats vid vattenbrynet, det ser ut som om de plockar något. Kan det vara krabbor? Och hur en pojke vigt klättrar uppför en hög palm, utan något rep eller annat hjälpmedel.
Jag har hittat en guldgruva här på hotellet, massor med svenska böcker som tidigare gäster lämnat kvar. En sån fest!
www.intressant.se/intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Koh Lanta, Kaw Kwang Beach Resort, Saladan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar