Lång färd mot södern

Jag befinner mig nu i Trang på ett ställe som heter My Friend, mycket rent och snyggt. Det behöver jag efter senaste tidens händelser, och inte minst den något ansträngande resan.

I går morse tog jag tåget till Bangkok. De femton milen tog tre timmar, i tredje klass på en hård bänk och alla fönster öppna. Mitt hår stod som en hjälm runt huvudet av blåsten, och jag gav snart upp försöket att hålla frisyren på plats. Jag var den enda turisten i den vagnen, och jag fick snart svara på de välkända frågorna; var kommer jag ifrån, hur länge har jag varit i Thailand, hur länge ska jag stanna och varför reser jag ensam. De som känner till Sverige gör det vanligtvis för att vi har en kung, och ibland nämner någon Volvo.

På Hualamphong Station i Bangkok blev det tre timmars väntan innan jag kunde gå på nattåget och den 15 timmar långa resan till Trang. Att åka tåg i Thailand är lite annorlunda mot hur det är i Sverige. Knappt har man kommit iväg förrän en lång ström av försäljare börjar gå upp och nerför gångarna, och högt ropar ut vad de säljer. De bär med sig stora korgar med olika varor, helt okända för mig. Efter en stund blir det lite tröttsamt, särskilt om man försöker sluta ögonen och vila lite.

Ganska snart kom även tågpersonal och tog upp beställning på middag. Den serverades uppdelat på fyra - fem omgångar. Först soppa, och en god stund efter kom ett fat med ananas, senare nån curryrätt osv. Ingen chans att vila nu heller.

Redan vid 19-tiden kom en ny person och började bädda. På de här tågen ligger man i färdriktningen, på rad. Trots att klockan inte var så mycket var det skönt att kunna sträcka ut sig och försöka få den efterlängtade vilan. Men icke. På tåget fanns små barn, och en av dem höll hela vagnen vaken en god stund in på småtimmarna, och den stackars mamman vankade upp och nerför gången i sitt försök att få tyst på den lille.

Och så var det så ruskigt kallt. Jag har läst om att de gärna kör aircondition för fullt, men jag kunde inte ana att det skulle vara så illa. Jag fiskade upp de kläder jag hade i resväskan och la över mig, men jag frös ändå. När vi äntligen var framme i Trang vid 8-tiden på morgonen, kändes det så skönt att få känna värmen igen när jag klev av tåget. Hellre att svetten rinner utmed ryggen, än att man ska få köldskador!

Jag var så trött när jag kom fram, och kände mig så ofräsch efter att ha sovit i mina kläder under natten att jag bestämde mig för att stanna här och fortsätta till Koh Lanta i morgon istället. Jag fick hjälp av en turistförmedling att boka minivan och färja till Koh Lanta, och eftersom det är lågsäsong kommer jag att kunna bo väldigt billigt.

www.intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Lopburi, Trang, Koh Lanta, Hualamphong Station, My Friend